Gloriosa

Jo så heter den. På förståsigpåarnas språk.

Mitt i solen på vår altan kallar jag den för klänglilja. En riktigt tjusig sak med spretiga blommor i mörkt rött. Nä, jag har inte köpt den själv. Den var dotterns gåva till mor.

Syrran ringde häromdan och ville veta vad för sorts blomma hon fått av sin tös. Jag har skickat en bild till din telefon, sa hon. Inte fan kom det nån bild. Förklara hur den ser ut, sa jag. Jo, den har liksom lite glansiga blad och knopparna är spetsiga, sa systra mi. Det är en bägarranka, sa jag. Jag mailar över en bild, fortsatte syskonskapet. Och jo- det är en bägarranka. Sa ju det ju.
Hur kan du veta det så på studs? Nu blev jag impad! sa min lillasyster.
Tja. Så kan det bli när man surfar runt både högt och lågt i faunans värld.

Att jag dessutom jätte jätte jättegärna vill ha en sådan kan ha viss betydelse...